il babbo

Det har varit jobbigt på senaste, sen Alessia översatte dina inlägg till mig lite så har jag bara tänkt på dig. Du kretsar i mitt huvud hela tiden. Jag försöker skratta och le, men det är bara utsidan som skrattar och ler. På lördag kommer hon hit, hon tar med sig en vän som ska översätta dina ord och meningar så jag kan förstå dom helt. Så jag kan förstå hur mycket du älskade både mig och mamma.
Catja, min rumskompis ifrån Finland berättade idag för mig att hennes far också är död, ni dog samma år. Det var skönt att ha någon som förstod hur jag kände, hur det känns när folk pratar om sina pappor, jag vet inte hur det känns, för jag fick aldrig chansen att utvecklas med dig. Jag saknar dig, och denna upplevelse i Italien har fått mig på något sätt så mycket närmare dig. Det känns som om du är med mig hela tiden. Även när jag mår dåligt så sitter du och berättar att det kommer bli bra.
Jag ringde mamma för några dagar sen helt i panik och grät, jag hade fått reda på till liten del vad du skrivit, det gjorde så ont i mig att du hade skrivit om döden, att du hade förberett dig på att dö. Det gjorde ont i mig att inse att det är dina ord som står i min bok jag har, att det är dina ord till mig och mamma. Jag vet en till som saknar dig, Giacomo. 
 
Mi manchi babbo e ti amo!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0