iltuocuore - 5 månader i Borgo, San Lorenzo

Idag är det 32 dagar kvar tills jag åker hem över julen, och det ska bli så skönt, och dessutom är det 22 dagar tills min rumskomis åker hem, och då behöver jag inte hänga upp mig på att hon bara sitter och tycker synd om dig (det blir ansträngande att bo tillsammans med folk som man absolut inte skulle umgås med hemma) om det är 32 dagar tills jag åker så är det 27 dagar kvar tills Julia kommer och hälsa på mig. Det ska bli så mysigt och vi ska ta en tur till Firenze och handla julklappar! (och shoppa åt oss själva ifall mina pengar har kommit).
Min mage har slutat fungera igen, så nu sitter jag med samma problem som jag satt med förut,det är inte roligt för då blir hela mitt liv helt konstigt.

Saknar er hemma iallfall, så vi ses snart, idag blir det middag med Giacomo och sen hem och sova, mitt huvud känns som om det har bombaderats av blytunga stenar i hela huvudet, och febern ligger på typ 38 grader. Men ändå fast hon ser att jag mår dåligt så drar A hem sina vänner som sitter och skriker och håller på, så hemskt respektlöst, och hon är ju också sjuk, varför tar hon hem folk?
Nä nu ska jag glida och sen titta på en film innan jag pyser på middag.

POUSPOUS

Jag är så frustrerad, här sitter jag, borta i landen ingenstans och mitt bankomatkort inte vill funka. Hur hade människan som kom på att bankomatkort kan gå sönder tänkt sig? Om det varit jag hade jag gjort något så bra bankomatkort som aldrig går sönder, eller ens repas. Jag är så trött på att ringa till Swedbank och fråga vad i helvete dom håller på med. Nu har jag suttit i telefon i en timme med dom, och det funkar inte, dom kan inte se vad felet är, eller ens säga åt mig vad jag ska göra, utom saker som jag redan gjort en miljon tusen gånger.
Fattar dom inte att dom måste ha kort som pallas utomland? Som man kan använda utomlands, om man vi säger som jag PLUGGAR.. Nej men vadå dom verkar tycka att man ska leva på vatten och bröd och låta sina föräldrar och morföräldrar betala allt för en.
Jag är så trött på detta att jag bara vill sätta mig ner och gråta, skrika och slå på allt jag ser, om jag hade haft något hårt i närheten så hade jag kastat det rakt in i väggen, men det är onödigt, för om en telefon går sönder så har jag ingen kontakt med världen utom över datorn, och ibland kan det vara skönt att höra någons röst.

Men jag varnar er alla andra - skaffa er inte swedbank, dom är värdelösa och alla på swedbank är helt seriöst inkompetenta i huvudet och vet inte vad dom håller på med. Det enda dom kan säga är "gå in på internetbanken" även fast, deras internetbank inte funkar. "ja men du måste klicka på kontakta oss och skriva därifrån annars är det opersonligt" - men seriöst, tror ni att jag är helt dum i huvudet eller? Klart jag loggar IN på banken innan jag skriver till er, jag sätter mig väl inte och skriver värsta brevet utan att kunna identifiera mig? Jävla cepen dom är. Och jag är så trött på dom, jag skulle vilja skriva en miljon fula ord till dom, och inget mer. TACK OCH HEJ FULA ÄCKLIGA FITT SWEDBANK, MÅ NI RUTTNA I HELVETE ALLA SOM JOBBAR DÄR (utom den snälla tjejen på telefontjänsen och killen på servicetjänsten som har hjälpt mig ni är värda guld)

Tack mamma & mormor för att ni är bäst jag älskar er.. Och tack alla andra som skulle komma och hälsa på mig i fängelset ifall jag hade mordhotat dom som min plan var - ni ger mig ett skratt.

Kommer du ihåg i sommras? När vi blev som vi var förut, när du blev min syster, och jag blev din lillasyster. Vi älskade varandra i vått och tort. När vi var hundvakt och när vi mobbade dig för att du ätit marängswiss, jag saknar det, det känns som om det var så längesen vi var så tajta.
När vi åkte ut sent på kvällen, hem till Alex på söder, för att sen, helt random ta en taxi ut till brandbergen. Vi satt och dödade myggor och bara nöjt, innan du, jag , Alex och hans vän som jag helt glömt namnet på åkte och badade, när vi åkte helt blöta i taxin hem till alex, för att du ska stå och göra dig fin i 20 minuter på toaletten innan vi glider ner till Big Ben på söder.
Jag saknar dig, jag saknar våra spontana turer, det var så sjukt roligt, och när vi var hundvakt, vi verklgien tjockade oss, köpte varsin kladdkaka och sprutgrädd och låg i soffan. Jag tror vi båda tillsammans gick upp typ 100 kilo den dagen.
Det känns som om våra dagar är räknade, även om jag inte vill ha det så, du är min syster älskling, jag älskar dig, och jag saknar både dig & din skatt.

/Lillasyster bullmamma

En film kan väcka många känslor, jag brukar gråta åt dom, speciellt dom sorgliga, dom som man som kvinna får och ska gråta av. Även dom som män gråter av. Men att gråta en stor flod bara för en film är inte normalt. Jag längtar hem, jag längtar hem till min trygghet, till min mamma och till mina vänner. Jag längtar hem till att kunna krama och visa mina vänner min tacksamhet.
Jag har nu varit här i snart två månader, det är två månader ifrån alla mina nära och kära. Det är två månader för mig själv att tänka. Och jag kommer göra det bästa, jag kommer börja visa min tacksamhet mot er.
Det svider i mitt hjärta att det är 4 månader kvar tills jag kommer hem för alltid. Jag har planerna på att bryta allt just nu, bara bryta och åka hem. Men jag kan inte, det är för mycket som är på spel, jag har mina rötter här.
Men mina rötter hemma är starkare, jag älskar italien, och jag älskar siena, men det som finns hemma väger högre.
Jag är ingen spjutkastare, som står ensam i sin inhängnande del av en arena, jag är en lagspelare, en lagspelare som spelar för laget. Jag kanske inte har visat hur mycket jag längtar efter er hemma, men ni ska veta att ni finns i mina tankar hela tiden.
Det enda jag kan tänka på är att avbryta och åka hem, åka hem till min familj. Men alla har en sån här svacka, min är säkert och förhoppningsvis snart över. Men jag vill hem, väldigt mycket.

Jag älskar er alla, från botten av mitt hjärta, det är ni som får mig att fortsätta, som får mig att vilja vara kvar här och visa att även jag kan. Vi ses om en månad, till jul och nyår. Men efter nyår åker jag tillbaka, men då är det bara tre månader kvar, tre ynka månader, och jag ska klara det. Min svacka måste bara sluta.
Jag saknar även dom som det slutade sådär med när jag åkte tillbaka, ni betyder för mig, och alla ni som läser min blogg har ändrat mig och gjort mig till en bättre människa, på erat sätt. Ni alla har fått mig att växa som människa.

Till min far: jag hoppas du tittar ner från himeln och är stolt, stolt över dina två döttrar. Vi saknar dig varenda dag, och när allt är som jobbigast så pratar jag med dig. Jag tänker på dig hela tiden. Och efter att ha sett Dear John så inser jag att jag saknar dig med än jag tror. Jag älskar dig, och jag älskar mamma.

Nu har jag verkligen inte skrivit på länge, men jag lever! Det är mycket skola nu och lite tid, men jag tycker det är rätt skönt ändå, om en måndag och 15 dagar är jag hemma i sverige för en 12 dagars period!:D Det ska bli mycket skönt.